Jag har i tidigare inlägg skrivit om Lchf och att jag skulle prova mig på att sluta äta allt vad kolhydrater heter...Jag har tyvärr inte klarat av detta då jag har känt mig otroligt ork lös och fått ont i huvudet i samband med dieten..
Känner att jag inte tycker att det passade mig helt enkelt, men kan nog säga att jag kan rekommendera överviktiga att testa sig på LCHF för kilona kommer att rinna av dig i samband med träning såklart!
Jag äter nyttigare än någonsin, jag äter oftare än någonsin och mår kanon.
Har sprungit till gymmet med förväntan och längtan, och det känns helt fanatiskt.
Mina kolhydrater äter jag men bara LAGOM mycket.
På planet med kost och träning känner jag mig tillfreds, men trots det känns det som om jag saknar något i mitt liv just nu.
Jag känner av en lite gnutta höst deppa, mörkret har tagit mig med storm.
Skulle vilja tända mina värme ljus och krypa upp i någons famn där jag kan känna mig trygg.
Saknar min partner, saknar att ha en annan vuxen att prata med förutom familj och vänner.
Saknar pussar och kramar kel och smekningar.
Jag saknar att känna mig kvinnlig i en mans närvaro.
Min längtan efter att få dela lyckan med någon är stor, min längtan att få känna mig levande är större.
Allt tar tid, alla sår läker.
Men det gör ont just nu, det är för mycket att bearbeta för tillfället.
Jag är glad och tacksam för så mycket, men samtidigt så ledsen och förvirrad.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med Hippo, vill jag satsa fullt ut? Gå i par terapi? Flytta ihop igen?
Börja om på nytt?
Åh....Jag försöker att tänka positivt och se framåt det gör jag verkligen, och det går bra men ibland kan jag tycka att alla känslor man får kan vara så intensiva och så påtagliga.
Jag ser min ensamtid som en tid för läkning och utveckling, och jag vet att jag kommer att komma på vilken stig jag ska följa för att nå mitt mål.
