Sitter på jobbet och njuter av att ha en dator igen.Det är så att min underbara dotter har varit och pillat på min dator hemma så att den inte funkar längre, men det är mitt eget fel.
Jag satte den på vardagsrums bordet som här i lagom höjd för henne och jag skulle göra exakt som hon gjorde i det läget, pilla på alla knappar samtidigt för att se vad som händer..
Den är kaputt, måste lämna in den.
Ja ja nu har jag data i 5 dygn framåt och får passa på att skriva under denna tid.
Var på Wildas dagis idag, de hade fredags fest och barnen hade bakat så det bjöds på choklad bollar, juice och kaffe.
Sen fick vi se vad "sniglarna" (Wildas grupp på dagis) hade pysslat med under September månad.
De har fått utforska naturen och små kryp som de hittat i samband med deras utflykter.
Wilda hade målat jätte fina teckningar, bland annat hade hon färg lagt en snigel som jag blev sådär löjligt stolt över.
Åh hon är så duktig, och sen hon började på dagiset har hon utvecklats jätte mycket vilket är helt underbart att se.
Ja jag är en stolt mamma till en fantastisk tjej.
Har äntligen betalat alla mina räkningar idag, jag som aldrig brukar vara i sista minuten med sådant eller försenad för den delen.
Har fått väntat på min lön för att min chef glömt att anmäla mig som 100% anställd ist för mammaledig.
Åh skönt att slippa vara nervös över pengar nu iaf.
Allt har blivit annorlunda när det kommer till ekonomin nu eftersom jag och Hippo har flyttat isär.
Har aldrig behövt tänka speciellt ekonomiskt eftersom vi har haft 2 bra löner att leva på, men nu är det andra bullar och det krävs planering men det är inga problem för min del..
Ja VI har flyttat isär.
Men det känns helt ok än så länge, bättre det än att vara tillsammans och bara bråka om INGENTING.
Jag kan dock känna att det är ett misslyckande att vi inte kunde lösa våra problem innan jag tog steget att flytta ut.
Men jag hade inga krafter kvar att kämpa med, och jag var på gränsen och är det fortfarande till att bli en riktig BITTER FITTA och det är det sista jag vill vara mot Hippos.
Men jag lever på hoppet om att vi ska hitta nya krafter och hitta tillbaka till kärleken igen, för jag ÄLSKAR honom trots allt.
Par terapi är något vi ska använda oss av, har 3 ggr kvar hos dem vi gick hos strax innan Wilda kom och det funkade faktiskt för oss då men tyvärr är vänt tiden inte lika rolig...
Tiden får visa hur allt går, är bara rädd att mitt beslut ska leda till att han känner sig för sårad och att han stänger av sina känslor för mig helt.
För just nu så visar han inte mycket känslor för mig, och han säger att han bara ser mig som Wildas mamma.
Jag tycker att det låter väldigt konstigt att han bara kan vända sina känslor sådär men är man sårad så vill man kanske visa sig starkare utåt.
Jag ser inte honom som "bara" Wildas pappa, utan som den man som jag vill spendera min framtid med och skaffa fler barn med.
Det funkar bara inte just nu, jag måste hitta mig själv igen och få mig själv att må bra, och Hippos måste hitta sig själv och glädjen igen och må bra han med.
Vi pratar varje dag på telefonen, och ja vi gnabbar om små skit grejjer fortfarande men det är så mycket bättre nu när man har sitt eget där man får vara för sig själv.
Ja ja nog om det.
Tro på KÄRLEKEN och KÄRLEKEN ska tro på dig!!!!
Puss och kram vi ses på stan!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar