Jag och hippo älskar verkligen vår dotter till döds, och hon får oss att tycka att livet är helt underbart..
Men just nu tror jag nämligen att hon är i någon form av mental utvecklingsfas och jag håller på att bli tokig!!!!
Hon gråter och gnäller och inget duger mer än 5 minuter.
Värst är det på kvällarna när det är dags att natta henne, då blir hon ox tokig och skriker.
Hon har ju alltid varit så lätt hanterlig men nu ställs verkligen mitt tålamod på prov.
Jag har känt mig som en usel mamma som inte kommer på hur jag ska tillfredsställa mitt eget barn, men har fått svar, när jag i desperation sökt på Internet om vad det kan vara, att det är fullt normalt att känna så..
Det finns inget skönare att veta att man inte är ensam, mammor ute i världen går igenom samma faser och utvecklingar med sina barn och känner samma frustration och hjälplöshet.
Det som är underbart är ju tanken att detta går över och att hon då kommer att ha det mindre svårt då för det är väl ändå lilla Wilda som lider mest av allt,....
Nu gråter hon, ska trösta och krama om henne hårt!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar